Botten upp - botten ner

Förfest hos mig här i fredags och sen utgång på Pluto. Det var en riktigt skoj kväll från start till sen natt. Härligt stämning med gamla rudbecksfolk här på förfest, lagom och lite till på lyset vidare till Pluto med mycket folk, dans och förmodligen bra musik. Man tänker aldrig riktigt på den, förutom när favvo-låten kommer och alla blir som gaaaalna. Sen blev det långpromenad runt runt med Alex, lika käk träffa trevligt folk efter vägen och så. Vi träffa en tjej i 25-års åldern efter nått villaområde. Hon var på väg hem själv men Alex och jag bestämde oss för att självklart följa henne hem förbi skogen och över bron. Gissa om hon blev glad - vi fick varsin varm och väldigt tacksam kram innan vi vände på klacken och traska tillbaka mot stan. Surfa på nätet dan efter och läste om en våldtäckt som skett kring 02.30 tiden Ahh... cirka 500-700 meter från den plats där vi träffa henne. Tänk... han kunde lika gärna vart 500 meter åt andra hållet. Faaaan vad arg man blir. Ska man inte kunna gå hem själv? Tydligen inte sa t.o.m vår instinkt som genast sa att vi skulle följa en främmande tjej den mörkbelagda vägen hem. Man tar det som en självklarhet. Men våldtäckter? Det får fan va nog med dom!
Lördagen spenderades med Mamma i Uppsala. Vi gick på stan, småhandla, käka lunch och begav oss senare till hennes bästa vän som bor utanför Uppsala. Hon bor så underbart ljuvligt, ja LJUVLIGT! och 5 små valpar hade hennes ursöta hund pluppat ut. Rätt underbart att bara sitta och mysa med en valp i knät medan dom snacka jobb och annat sånt. När vi kom hem till Västerås var grillen i full gång. Så det blev en hemmakväll i GH men jag åkte hem sent på kvällen. Idag har det vart tvätt, sen iväg med pappa och kolla på bil, hem till GH, mormor och brorsan kom på besök. Sen träffa jag sofie och martina över en fika på Cornetto, übermysigt.
Jag vet inte men det känns som botten upp med fest- botten ner med tankar. Nu är det ner. Är ledig nu en vecka. Nu känner jag hur jag tänker massor massor utan att jag själv vet om det. Framtiden bara snurrar, jag får ont i magen när jag väl börjar tänka. Skulle behöva råda ut allting, men när jag öppnar munnen och vill berätta så finns det inget där. Det är väl därför jag tänker - jag har inget att säga än. Det händer så mycket i livet, man hinner inte smälta allt. Kanske är det därför jag sover och sover.. det kanske inte bara är för att jag jobbar? Hjärnan går på högvarv. Det är så häftigt vad folk gör-upplever-upptäcker och skaffar. Men jag ska bara utbilda mig genast?! Jag behöver din röst, den ska vara på min plan, inte din.