I det lugnaste vatten

Kluven.
Finns ju rätt många stammisar på jobbet som man lärt känna med tiden. Vissa som förgyller dagen, andra som förstör dagen. Iallafall så vare en kille inne på jobbet för nån vecka sen. Så sa han: Tjena Beatrice, hur är läget? (läste på min namnskylt). I allafall så började vi snacka varje gång han va in efter det och bytte några meningar. Så kom han till min kassa igår, snacka lite, han hade vurpat på cykeln och blabla. Jag har fått en vibb av att han kan vara lite svårgreppad ibland men inte funderat nå vidare. Sen gick han och efter en stund kom en på jobbet fram till mig. "du...han i vit tröja du snacka med, han är en av våra största snattare. Så så fort du ser honom i butiken så måste du tillkalla vakt, följa honom själv eller be någon förfölja honom. Han får inte lämnas ur sikte och man ska alltid be honom visa upp väskan." Jag kände mig rätt lurad när hon sa så och hon berätta att han gärna vill bli vän med oss. Jag kände mig helt bakom flötet. Han som var vääärldens trevligaste. Jag vet inte hur jag ska bemöta honom nästa gång.