Alex fråga vad jag var rädd för igår. Sånt man kanske har ett klockrent svar på men jag blev mest fundersam. Getingar är jag ju LIVRÄDD för vet ju alla som känner mig väl. Men det gills liksom inte eftersom det är rädslan för att doktorn för länge sen sa att jag KUNDE vara allergisk. Så min rädsla växer väl sig starkare sommar efter sommar. Tur jag har tillåtelse att skrika som en tjej när ett sånt där randigt äckel närmar sig.Sen kom jag att tänka på det där med "pinsam tystnad". Jag bara dööör då och vill helst sjunka under jorden. Det behöver inte ens vara jag som utsetts för den, bara jag är med och delar den/märker av den. Och det har faktiskt blivit värre, tanken slår mig oftare än ni kan ana. Bort bort bort! Och känslan av att vara iakttagen. I fönstret i tvättstugan har jag läänge känt så, och syrran likaså :P Så fort mörkret lägger sig så inbillar jag mig (mer än gärna?) och tittar en extra gång. Jag är bra konstig jag och kanske inte så häftig som jag tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar