Det var sjukt jobbigt att åka hem idag. Fick bita ihop rejält och det blev inte bättre när mamma ringde och sa "ja.. det var väl inte alls kul att åka hem förstår jag?" Då blev jag svag som en 3-åring som blivit av med sin spade i sandlådan. Det är nått speciellt med mammas röst ,det har det liksom alltid varit... Jag tappa bort mig nånstans på vägen. Fortsättningen på hur speciell en mamma är försvann långt bak i huvudet. Klockan är alldeles för mycket så jag får ta upp det någon annan dag. ....................................Om man gråter av glädje,
.....................................då är man fan lyckligast i världen.
.....................................då är man fan lyckligast i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar