Vilken väg bär jag på nu? När tar den slut? Kommer den att ta slut? Hur många vägar finns det att välja? Vart leder dem? Vilken är den rätta? Ska man välja en stor eller liten väg?
Den enda frågan jag kan svara, bekräfta och hålla med om är att man ska gå sin egen väg. Det är svårt, man tänker på mycket runtomkring. Vad alla andra ska göra, närhet till alla osv. De bästa förutsättningar för en själv ska ju absolut spela mest roll och förmodligen gör de nog också det. Jag kommer att välja rätt väg, för eller senare. Den kan bli krokigare än jag kanske trott... men allt kan inte gå som på räls. Den krokigare, oftast den lägre, är också oftast roligare att köra, varför skulle den inte vara roligare att följa och leva?
Jag intalar mig själv; det kommer bli bra!
080605- Jag längtar som bara den. Det bubblar i mig bara jag tänker på all lycka jag kommer ha inom mig när jag står där på vagnen och ropar "DET ÄR ÖVER NU" Jag kommer se tillbaka på en tid, en riktigt rolig tid, men den tiden kommer vara över, och en period i mitt liv. Visst kommer de kännas omtumlande efter, men endå lärorikt. Jag ska se tillbaka på denna tid fram till 5 juni, med ett leende på läpparna.
Se upp på vägarna, för jävlar snart kommer jag!
Det är över nu....
onsdag 13 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar