Överleva dagen

Jag tycker inte om när det känns så. Att det handlar om att överleva dagen. Ta sig igenom varendaste lektion och dagliga sysslor. Vad händer sen? Du blundar-somnar- och vips så är det morgon igen och allt är tillbaka. Jag behöver vardaglig lyx. Spontana grejer, umgås med vänner, vistas i solen timme efter timme. Men tiden. Den finns inte där. Tänk om det ändå fanns tid att inhandla, men så är inte fallet.
Våren är påväg. Det gör mig glad, lycklig och det känns som att man blir kär i den, våren. Är ljuset en sån livsviktig faktor som kan få oss att gå från botten till toppen? För så känns det. När väl knopparna brister, mina ögon svullnar igen och näsan rinner, då jävlar är det vår hörneni! Och jag längar, så otroligt.
Nu gäller det att överleva allt som lärarna pressat in i schemat fram till påsk. Det var såhär det inte skulle kännas va?! Jag vill bara ta vara på varje dag fram tills dagen med stort D.

Jag har fått en jobbintervju i STHLM på måndag. Det känns kul,spännande och väldigt nervöst. Men det går nog bra. Duger jag inte så duger jag inte lixom... jag hinner inte rubba min identitet och skapa en ny tills på måndag, no no! Om jag inte är nått för dom, och inte dom för mig, då får jag faktiskt se det som att jag är en erfarenhet rikare. Tänk att allt och alla har nått att ge-ta-och lära, häftigt tycker jag! Det är ett svårt jobb att lyckas med på kort sikt. Och jag behöver väl skramla ihop en del kronor om det blir flytt till hösten. Hmm!

I morrn blir det middag med några vänner hos mig, men just nu känns det bara som att febern stiger. Men jag ska nog överleva även denna dag. Det blir godnatt tidigt.