fredag 18 september 2009
En oslagbar familj
Jag är hemma för ett litet litet tag. För att andas luften jag alltid haft nära. För att krama om och skratta för en kväll med dom jag allra mest tycker om. Jag sätter mig i bilen, kör ingenstans, bara för att få känna på den där friheten igen. Mitt rum är tomt. Inget känns som förr men allt känns förvånansvärt bra. Mamma smyger in och säger god natt, ljuden från tv:n som pappa kollar på hörs nedanför. Lägger mig på kudden som väntat på mig länge. Här känns allting tryggt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar