Att våga växa

Jag tog mig igenom min största utmaning på länge länge. Höll studentens tal på mösspåtagningen i skolan. 450-500 personers blickar riktades mot mig och jag höll mitt tal på ca 5 minuter. Tiden svischa förbi och plötsligt var jag redan i sista delen av talet, men nog så skakig på handen var man. Men det var en upplevelse, en utmaning för mig själv som jag kände att jag växte med. Det var häftigt att få allas applåder riktade till mig. Jublet, glädjen, skratten och tårarna hos folk. Det var nervositeten värd. Många kom fram efter och berömde mig otroligt, det känns bra att få lite dunder cred såhär mot slutet när man är så stressad över att allt ska vara så kul och bra.
På kvällen tryckte vi in hela klassen för en "29 kvm-fest" dvs. där jag numera bor. Det var sjukt kul och vi fortsatte kvällen ¨på Pluto där stämningen även där var på topp. Det är underbart nu - livet alltså. Dagarna jag gått igenom nu på senaste, det är dem jag sent kommer glömma.

kanske printar in talet här sen om jag orkar, hinner och vill. Är nämnligen i STHLM nu med Svenska Skolidrottsförbundet. Mitt första förbundsmöte med dom. Ska bli spännande. Hotellet är stöööört coolt och värsta högklassight! Fest i rum 5007 i kväll :)