Första studenttåren är fallen med flaggan i topp

Fick höra ett fint studenttal från en i klassen på Svenska C kursen. Det va som om hon läste ur mitt huvud. Allt jag tänker, tycker, upplever. Plötsligt kunde jag inte bita mig hårdare i läppen och tårarna forsade ner för min kind. Hon fick mig att tänka tillbaka på dessa 3 år, dem har varit för jäkla underbart bra. Plötsligt ska man inte tillhöra någon klass längre, en kompisgrupp man träffar varje dag. Det är läskigt, jag vill föralltid ha er alla nära. Men det går inte. Sånt är omöjligt. Alla ska gå vidare med livet, är jävligt sugna på det, också jag! Men det känns bara läskigt att lämna detta bakom mig. Hela min skolperiod. Men vi ska sluta med flaggan i topp. Vi ska ha så jäääävla kul den där dagen jag länge väntat på. Alla har vi lika kläder, samma mössor och det bredaste leendet vi kan åstadkomma. En dag inte lik någon annan alls. Jag gråter egentligen av lycka, jag kommer gråta av lycka och hela Sverige kommer hissa flaggan just denna dag, vår dag. NVSP1B-NVSP3B, 3 underbara år!!!!