Dagarna tickar neråt och ligger nu på ett 20-tal. Plötsligt känns inte den där dödslånga Religions lektionen lika lång som i höstas. Nu börjar man på allvar förstå att slutet är nära. För varje grej som numera lämnas in dras även ett djupare andetag och ett hjärtslag extra. Kalendern som hänger så grön och grann i ljushallen får allt färre giltiga dagar med aktiviteter. Det känns grymt läskigt. Det känns som om jag har dubbelmoral. Jag vill bara vakna och ha 5 juni i morrn samtidigt som jag vill lägga mig ner, gråta och bara be till Gud att stanna tiden. Det går fort nu, allt går så väldans fort. Jag vet inte om jag är redo, jag vet inte om jag klarar det här än. Att inte längre ingå i den där gruppen, att kontinuerligt, faktiskt varje dag träffa vännerna, någon som håller den där kollen.. Nu ska man stå på sina 19-års upplärda ben, det borde gå. Men det är läskigt att stå där precis mitt i mellan man ska kliva över den där gränsen och ut i det fria, klivet är stort men det må bära eller brista. Jag har ju faktiskt alltid ett hem att återvända till.Kicki & Jag fick MVG på vårt projekt idag. Det känns bra. Hoppas nu bara att rektorn också blir sugen på denna idé, vore coolt :) Snacka med blondinbellas polare från Jensen blabla skolan.. jävla MUFFare alltså, unbeliveble!!!
Underbar sol i helgen och även idag. Sommarbrännan är påbörjad :)
Lättare än en fjäder är det nu bortblåst som vinden. Det går bra nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar