Känslor svåra att beskriva

Christian och jag har haft ännu en underbar dag tillsammans!
Jobbintervju, träning, spicy hot och lite fix sen åkte vi hem och bara tog det lugnt.
Somna hur gott som helst i varandras armar kring 18-tiden.
När jag vakna till med huvudet vilande mot hans bröst och hans trygga armar runt mig så tänkte jag nästintill högt "Nu är du nog lyckligast i världen, det här om något är lycka och kärlek"
När klockan närmade sig 22.30 och dags att bege sig till stationen så kom såklart krokodil tårarna fram :( Usch det spelar ingen roll om det är 2 eller 5 dagar kvar, känns lika skit ändå. Känslan som kommer upp när jag ser tåget med Christian i försvinna från Västerås station är obeskrivlig. Det gör ont även om jag vet att vi snart ses igen. Det känns som att han har sitt där och jag har mitt här, så ska vi ha något tillsammans där emellan. Påfrestande vill jag lova.
I morrn väntar vänner och jobb
På fredag väntar stan och jobb
och på Lördag är det ÄNTLIGEN dags för STOCKHOLM!!!