Att våga växa

Jag tog mig igenom min största utmaning på länge länge. Höll studentens tal på mösspåtagningen i skolan. 450-500 personers blickar riktades mot mig och jag höll mitt tal på ca 5 minuter. Tiden svischa förbi och plötsligt var jag redan i sista delen av talet, men nog så skakig på handen var man. Men det var en upplevelse, en utmaning för mig själv som jag kände att jag växte med. Det var häftigt att få allas applåder riktade till mig. Jublet, glädjen, skratten och tårarna hos folk. Det var nervositeten värd. Många kom fram efter och berömde mig otroligt, det känns bra att få lite dunder cred såhär mot slutet när man är så stressad över att allt ska vara så kul och bra.
På kvällen tryckte vi in hela klassen för en "29 kvm-fest" dvs. där jag numera bor. Det var sjukt kul och vi fortsatte kvällen ¨på Pluto där stämningen även där var på topp. Det är underbart nu - livet alltså. Dagarna jag gått igenom nu på senaste, det är dem jag sent kommer glömma.

kanske printar in talet här sen om jag orkar, hinner och vill. Är nämnligen i STHLM nu med Svenska Skolidrottsförbundet. Mitt första förbundsmöte med dom. Ska bli spännande. Hotellet är stöööört coolt och värsta högklassight! Fest i rum 5007 i kväll :)

Ofattbart oslagbar

Helt otroligt. Helt sjuk dag.
Jag kommer aaaaaldrig glömma den. Det var det roligaste och härligaste jag vart med om. Man ville aldrig att showen skulle ta slut, ville aldrig sluta hoppa till "det är över nu", ville aldrig gå ifrån vasaparken, ville aldrig lämna krogen.
Allt var bara så sjukt, tänk att själv stå där och showa för hela skolan, man ville liksom bara stå kvar. Tänk att det va oss alla kollade på på stan. Vi gapa, shooa och shimma som aldrig förr. Det var en helt ofattbart oslagbar dag,kväll,natt!
Så stört jävla kul - NS3B, lämna mig aldrig <3

Allas vårt favorit-papper

Varför lättar hjärtat när allt står där på ett papper?
Jag vill nog hylla dagboken. Och egentligen mig själv, för att jag skriver. Det är kul, intressant och lärorikt att se vad man tidigare skrivit. Jag längtar till då, den tidpunkt då jag inte längre kommer ihåg vad som står. Det senaste året känner man ändå igen sig någotsånär i.
Det känns underbart. Nu har vi bara FESTEN kvar.. dom 2 sista veckorna ska bli underbara, och jag ska skriva om varendaste en av dom. Det blir FOOLS GOLD på vagnen, läckert!
Jag undrar varför lärare ska ha den där beslutångesten.. 3 betyg, på 2 dar, 2 av dom har inte riktigt bestämt sig. Jag lackar!!!
Snart är allting över. Då bryr jag mig inte ett skit.

Allas utom mina

I´m writing on a secret. A secret you won´t find out right now but the time is soon here.
Jag hade bestämt att det skulle vara en liten secret suprice sådär men jag kan ju inte hålla käft. Men det var skönt att berätta för nån :P Det är så lätt att hålla någon annans hemlighet men sina egna är riktigt svårt. Men nu har jag fått säga det i allafall, så nu stannar det i dessa munnar tills dess.
Soon you´ll know!

Det finns ingen återvändo

Det är 16 dagar kvar. Tills vi står där med nästipparna mot den stora bruna dörren som vi gång på gång öppnat under våra tre år.(men denna gång för sista gången) Samtidigt känner vi trycket bakom oss, men utan beröring. Glädjerop, ett vimmel av folk och i ögonvrån ser vi vår numera "andra familj". Vi vill inte lämna dem men allra helst bort från allt. Vi lever med någon slags dubbelmoral allihoppa just nu. Vi vill springa upp för trapporna och in till VÅRAT klassrum som vi för sista gången blivit tilldelade i väntan på vår tur. Men om ingen öppnar den där dörren inom 10....så kommer vi att göra det. En trumpet hörs och instrumenten fylls på. PeO ropar; NU ÄR DET DAGS! Hjärtat slår till max, vi tar ett extra djupt andetag och den stora bruna dörren öppnas. Vänd dig inte om, nu finns det ingen återvändo. Dagen är kommen och ditt liv är numera fritt och ditt ansvar. Sen 6 års ålder har vi tillhört en skola, nu står vi med slutbetygen i vår hand och ser förbryllat med lycka i ögonen efter familj, släkt och vänner som viftar med en skylt. Det är över nu

Fyllefilmer från lördagen

The old days, the good days

I kväll går vi back to the 90´s. Klassfest alltså. Det ska bli sjuuuukt kul och jag är as taggad. Tidningsleken, ballongleken, tryckartävling, kolasnöreätartävling, ryska posten, twister m.m. HAHA! nostalgi! För att inte nämna musiken <3 ska bränna en as nice skiva nu tänkte jag, måste bara hitta schyssta låtar att ladda ner.

Pappa prata med farfar alldeles nyss. Hörde honom säga; " Jag tror hon flyttar in nästa vecka då den andra tjejen flyttar ut"... det känns läskigt men samtidigt som världens chans att visa att man klarar sig själv :) Spännande, spännande! Kommer ha sällskap där VARJE dag i början fan annars gårente :P 3 veckor kvar till studenten igår, heeeeeelt sjukt!

Fick jobb på Ica ettan igår, tror det är 8 veckor, minst 25 h / vecka och rätt mycket helg = dubbellön, awiiiie! Jag är skit glad! Tid för bea att ta sig ut på arbetsmarknaden, haha!

Första studenttåren är fallen med flaggan i topp

Fick höra ett fint studenttal från en i klassen på Svenska C kursen. Det va som om hon läste ur mitt huvud. Allt jag tänker, tycker, upplever. Plötsligt kunde jag inte bita mig hårdare i läppen och tårarna forsade ner för min kind. Hon fick mig att tänka tillbaka på dessa 3 år, dem har varit för jäkla underbart bra. Plötsligt ska man inte tillhöra någon klass längre, en kompisgrupp man träffar varje dag. Det är läskigt, jag vill föralltid ha er alla nära. Men det går inte. Sånt är omöjligt. Alla ska gå vidare med livet, är jävligt sugna på det, också jag! Men det känns bara läskigt att lämna detta bakom mig. Hela min skolperiod. Men vi ska sluta med flaggan i topp. Vi ska ha så jäääävla kul den där dagen jag länge väntat på. Alla har vi lika kläder, samma mössor och det bredaste leendet vi kan åstadkomma. En dag inte lik någon annan alls. Jag gråter egentligen av lycka, jag kommer gråta av lycka och hela Sverige kommer hissa flaggan just denna dag, vår dag. NVSP1B-NVSP3B, 3 underbara år!!!!

Med hatten på huvudet står jag i ett gränsland

Dagarna tickar neråt och ligger nu på ett 20-tal. Plötsligt känns inte den där dödslånga Religions lektionen lika lång som i höstas. Nu börjar man på allvar förstå att slutet är nära. För varje grej som numera lämnas in dras även ett djupare andetag och ett hjärtslag extra. Kalendern som hänger så grön och grann i ljushallen får allt färre giltiga dagar med aktiviteter. Det känns grymt läskigt. Det känns som om jag har dubbelmoral. Jag vill bara vakna och ha 5 juni i morrn samtidigt som jag vill lägga mig ner, gråta och bara be till Gud att stanna tiden. Det går fort nu, allt går så väldans fort. Jag vet inte om jag är redo, jag vet inte om jag klarar det här än. Att inte längre ingå i den där gruppen, att kontinuerligt, faktiskt varje dag träffa vännerna, någon som håller den där kollen.. Nu ska man stå på sina 19-års upplärda ben, det borde gå. Men det är läskigt att stå där precis mitt i mellan man ska kliva över den där gränsen och ut i det fria, klivet är stort men det må bära eller brista. Jag har ju faktiskt alltid ett hem att återvända till.

Kicki & Jag fick MVG på vårt projekt idag. Det känns bra. Hoppas nu bara att rektorn också blir sugen på denna idé, vore coolt :) Snacka med blondinbellas polare från Jensen blabla skolan.. jävla MUFFare alltså, unbeliveble!!!

Underbar sol i helgen och även idag. Sommarbrännan är påbörjad :)

Lättare än en fjäder är det nu bortblåst som vinden. Det går bra nu...

Sviken mellan fyra ögon.

Jag känner mig som ett stort frågetecken. Vad är det som försiggår? Hela tiden har du talat illa om de som gör sådär och förstår inte hur de tänker. Helt plötsligt är det som om du hela tiden pratat om dig själv i tredje person. Jag är så besviken. Att du inte ens kan stå för det. (som det verkar)
24-timmar efter att du framför mina egna ögon sagt att du aldrig skulle svika mig för Den så står vi där mellan fyra ögon och Du sviker mig rätt upp i ansiktet för just Den personen. Det är dag 5 nu, vi trodde båda att det aldrig skulle hända och har många gånger frågat oss vad som skulle kunna komma emellan Dig och Mig. Nu vet jag vad, och det handlar inte om att jag inte unnar dig den här lyckan, för det gör jag verkligen. Men när Du sviker mig rätt upp i ansiktet då vet jag inte vems annans fel det kan vara förutom Ditt. Du vet att jag förlåter dig, du måste bara inse att det Du gjort var fel, och det hoppas jag verkligen att Du redan gjort. För vi har sagt, att vi aldrig ska skiljas åt.

Det finns

Det finns ett hus, jag kallar det trygghet.
Det finns en plats, jag kallar den underbar.
Det finns en resa, jag sent vill glömma.
Det finns några vänner, jag kallar dem stjärnor.
Det finns en vy, jag kallar den frihet.
Det finns ett steg, jag kallar det omöjligt.
Det finns en del svin, jag kallar dem besvikelse.
Det finns en tid, jag kallar den oförglömlig.
Det finns en tjej och jag kallar henne kärlek.
Det finns ett liv, jag kallar det lycka.