söndag 27 september 2009

Ständigt trött på SJ

Skulle bara slå på datorn och boka biljett hem. Som vanligt är dom slut! Trött man blir!
Har inte tid att skriva då jag ska göra stan med mami innan 14-tåget hem :)
Har haft en underbart mysig helg tillsammans med henne och Jenny!
More to come!

onsdag 23 september 2009

Paper-skrivning sätter fart

Jaha.. återigen dags att krypa till kojs. I morrn är en schemafri dag men jag har lååångt ifrån en ledig dag. Anki kommer hit kl 9, då ska vi sätta fart med våran Paper-skrivning. Demokrati uppdraget i förskolan,, hm fast det var ju inte så vi mena! Seminarieledaren liksom formulerade om frågan och nu kom vi plötsligt in på någonting annat. Men vi formulerar nog om den på nå bra sätt. Spännande på ett sätt, såååååååå jävla tråkigt på ett annat :( Jag hoppas vi drar igång med en rivstart så att allt flyter på. Klia sig i huvudet i 2 timmar och inte komma nån vart känns sådär :( Risken finns...
Idag har Christian & Jag gymmat :) Gick jävla bra faktiskt!
Sen kom hans mamma hit på lite fika och sen åkte vi på mataffärsturné. (Hon bor i Laxå med en affär, hihi )
När vi kom hem var vi heeelt slut. Laga kycklingfilé, ris och currysås, efter det Johan Falks nya film!!
Till helgen vankas jobb och en helg fylld av umgänge med familjen och förhoppningsvis några vänner!

söndag 20 september 2009

En helg fylld av kärlek

Haft en fantastisk helg hemma i Västerås och Gäddeholm såklart :)
Fredagen börja med att jag skulle möta upp syster på stan. Slutade med att vi satt på Harry´s med mami. Käkade god mat och tog oss en cider. Sen kom pappa förbi när det var kaffetajm sen skjutsade han hem oss. Väl hemma kom brorsan ut och vi satt i mitt supertomma rum och kikade på idol och snacka lite. I går jobbade jag, sen kom min älskling med tåget och vi åkte vidare till favoritkusinerna Ruth & Astrid. Busade runt, fikade, pratade en heldel och busa lite till. Resulterade i en suuuuuuperond mage. Oron växte enormt, nervositet. Åkte därifrån och tog en chansning att mat i stan skulle göra susen då vi ville gå på kulturnatta. Så vi käka så mysigt på gränden och det kändes rätt bra. Men när vi väl börja röra oss bland folk bland alla kulturella saker så blev det bara för mycket. Åkte hem, låg gråtandes i mammas och pappas säng men med mammas lugnande ord viskandes i mitt öra. Hon är magisk på nått sätt. Somnade gott bredvid henne tills pappa ville sova så då kröp jag in till Christian. Låg vaken en stund där men somnade tillslut :) Vakna upp lite omtumlad i morse och det är fortfarande inte helt bra men bättre! Idag åkte vi ner på stan för att fika med nathalie & Henke på Waynés och sen tog vi en sväng på stan innan vi hoppa på tåget hem. Nu har vi ätit köttfärssås & spagetti och kollat på Ensam mamma söker, precis som våran söndag brukar va :) Borde läsa mer mer mer i min bok innan jag belönas med några pussar innan läggdags. Jag skulle behöva sova nu egentligen om jag ska orka, men det har inte inte tid med, inte än!!
Vi hörs folk :)

fredag 18 september 2009

Jag sa ju....

Jag vet inte varför jag är så dålig på att dela med mig av tankar och erfarenheter. Lovade liksom mig själv att dokumentera ett helt nytt liv, otroliga förändringar som bara skedde över en natt.
Varför skriver jag inte om nätterna då jag bara längtar hem, då jag ifrågasätter alla mina hittills gjorda val, då jag känner mig som den okompetentaste eleven på hela Universitetet som knappt kan hålla koll på sina fötter.
Varför skriver jag inte om kvällarna då jag står framför spisen och lagar någon mat, känner två varma armar som slänger sig runt mig, ett varmt andetag och någon som viskar jag älskar dig, kvällarna då jag bara älskar att ligga i Hans famn, framför ett dåligt teveprogram, vi säger ingenting, bara njuter av det vardagliga och att vi är VI.
Varför skriver jag inte om dagarna då min värld stod stilla. Då smärtan var olidlig. Hur det utvecklades till något allvarligt och jag fick söka akut hjälp. Vad tyckte jag om det och vad kom jag till insikt med. Allt var så glasklart i mitt huvud, fick som en ny syn på livet. Nu är jag tillbaks i det vanliga och har glömt vad jag egentligen lärde.
Varför skriver jag inte om dagarna då jag sliter mitt hår för all litteratur jag måste läsa, dagarna då ångesten är för stor för att hantera. Varför känner jag inte att jag duger, att min insats är nog?! Hur allting vänder och jag plötsligt är topp-5 på seminariet. Hur jag inte får en blund dagen innan av nervositet och hur jag sover som en prinsessa dagen då allt är över.
Jag ångrar inte en sekund att jag åkte hem denna helg. Njuter av varje minut tillsammans med min livsviktiga familj. I morrn väntar jobb efter många dagars ledighet. Undrar om alla PLU-nummer sitter kvar i ryggmärgen?! En sak är säker.. jag tror och hoppas att jag sover gott i min alldeles egna säng.
God natt mina vänner!

En oslagbar familj

Jag är hemma för ett litet litet tag. För att andas luften jag alltid haft nära. För att krama om och skratta för en kväll med dom jag allra mest tycker om. Jag sätter mig i bilen, kör ingenstans, bara för att få känna på den där friheten igen. Mitt rum är tomt. Inget känns som förr men allt känns förvånansvärt bra. Mamma smyger in och säger god natt, ljuden från tv:n som pappa kollar på hörs nedanför. Lägger mig på kudden som väntat på mig länge. Här känns allting tryggt.

lördag 12 september 2009

Ett steg jag trodde skulle gå åt fel håll
tog oss snarare ett steg närmare.

onsdag 9 september 2009

Som om livets mening bara försvann

Smärtan går inte att beskriva. Kan inte ens själv förstå hur jag egentligen mådde den där natten mellan lördag och söndag. Med en egentlig start fre-lör. Trodde jag uppnått smärtornas smärta, men det blev bara värre. Akuten tog tid, en jävla tid. Fick panik bland allt folk och ingen hjälp. Minuterna var som timmar, jag var beredd att ge upp. Personalen rykte till slut in. Fick ett eget rum och några kläm på magen av en läkare. Förmodligen något med gallblåsan - 3 timmar senare. JAG DÖÖÖÖÖÖR! Låg och stampa mot sängkanten, andetagen vart snabbare och snabbare. Paniken var nära, fick något som lugnade mig, kunde blunda men samma smärta fanns fortfarande där. Hamna på avdelning AVA. Ultra ljud och röntgen konstaterade i stenar i gallblåsan. nu.. 4 dagar senare är jag på fötterna igen. Gallblåsan sitter kvar, men en färre sten. Händer det igen är det bråttom sa dom.
Jag väntar på operation. 1-2 månader, tänkte fan det är INTE sant.
Ligger såklart efter i skolan och missar obligatoriskt seminarie på fredag, glad?! Knappast! En riktig mardrömsstart!
Nu ska jag krypa ner bredvid en varm och mysig christian. Hoppas på att han håller om mig HELA natten. Min älskade plutt har ställt upp som fan dom här dagarna. Och tack för alla samtal - sms och BRORSAN som åkte hela vägen hemifrån för att hälsa på stackars ensamma syrran på sjukhuset. Han vet hur det känns att ligga bland hostande 75-åringar, inge vidare!
Jag hoppas bara på det bästa nu och kommer ett bra tag fram över tacka gud för varje natt jag kommer sova gott och varje morgon jag vaknar utan smärta.

Ett tips på vägen.. var glad för varje dag du vaknar frisk och något pigg!

lördag 5 september 2009

Som om jag inte lidit nog!

För 1-2 månader beskrev jag min livs värsta magsmärta här i bloggen. I natt var den tillbaka och började ungefär som förra gången. Bara det att efter 5 timmar och inget bättre med eventuella gaser började jag ana någonting annat. smärtan blev bara värre, jag låg och vreeed mig i sängen. Visste inte vart jag skulle ta vägen och jag kunde helt enkelt inte lugna ner mig och göra det bättre sådär efter 5-6 timmar. Tårarna spruta och en enormt orolig christian låg och klappa mig på magen. kände mig minst på jorden och hjälpen kändes sååå långt bort. Såklart ringde jag sjukSYSTER, tur man har en sån :) Blev samtal till vårdcentral, beställning av sjuktransport, samtal med special sjuksköterska från SOS och här sitter jag nu med MAGKATARR och måste ändra om både livsstil och tankesätt. Jag som trodde man hade det en vecka eller så.. följer en genom hela livet. Så jävla ovärt! Skiiiiiiit skola säger jag bara :( Christian bokstavligen sprang till apoteket efter diagnosen så jag knapra i mig lite piller och smärtan gick ner medan tröttheten kom tillbaks. Sov en liten sväng innan vi gick upp igen och åt lite frukost, tog en dusch, gjorde i ordning oss och åkte in till Örebro för att träffa syster & Henrik. Tog en heldag på marieberg köpcentrum för att shoppa och fika lite :) Sen bar det hem hit och vi lagade lite mat - fläskfilé i gorgonzolasås samt pasta & potatisgratäng, gryyymt! Vi har verkligen haft en skiiiit mysig kväll här hemma med en del snack om gamla minner och lite singstar, hihi! Saknar redan dom små filurerna, hoppas brorsan tittar förbi nån dag också :)
Back at yah tomorrow mellan fiskkoken?!

fredag 4 september 2009

En kram i kväll vore att döda för

Saknar min lilla mamma sådär ordentligt i kväll.
4 de kvällen tårar av veckans hittills 5 dagar, kul!
Jag vill bara hem och krypa ner i soffan med henne framför kanske världens dåligaste program.
För ingeting spelar roll, bara jag får andas den där luften snart igen.
Kvällens tankar till min älskade mamma!

onsdag 2 september 2009

Ett helt nytt liv

Upplevelserna är många, och nya. Frågorna är många, och svåra. Känslorna är många, och tuffa. Tänkte liksom att jag skulle ha använt min blogg för att se tillbaka på den första tiden. Jag antar att jag ser tillbaks med andra ögon om nått år eller så och småler åt lite smådumma beatrice 20 år. Hur ska jag sammanfatta den senaste tiden, den nya tiden. Vardagen är helt ny, miljön är ny, vännerna är nya, systemen är nya och framför allt krävs ett helt nytt ansvar och en grymt organiserad person. Jag vet inte om jag är beredd men visst fan är jag påväg mot mitt mål. Resan kommer bli lång, jag vet. Men rolig och också tråkig.
Jag är förvirrad. Är rädd för att satsa. Är rädd för att misslyckas, för att missförstå och inte räcka till. Tårarna är många, jag känner mig liten, typ minst i världen. Aldrig att jag trodde såhär. Det är i allafall grymt att vara sambo. Vet inte vart jag hade tagit vägen i en ensam lägenhet på ynka 30 kvm när tårarna bara sprutar.
Intalar mig själv att jag är fjantig och småskämtar lite om att det känns som man vill lägga sig ner och bara gråta. Hemligheten? Det är precis det jag gör. Men jag håller ut, jag krigar varje dag och fokuserar på en vecka i taget. Men böckerna till veckan efter, hur ska dom hinna beställas7 fås tag på innan det är försent. För man sitter inte som ett "?" utan bok. Inte nu, inte längre.
I morrn är jag ledig.. eller jag menar , jag har inga lektioner. Ska skriva en kort uppsats, läsa lite mer inför seminarie och kika på nästa veckas upplägg, hjälp! Wish me luck!
I helgen kommer Nathalie & Henrik, grymt kul!
Saknar familjen ooooerhört! Varendaste en, på sitt sätt. Jag uppskattar att ni ringer, även om jag är mitt uppe i allt. Ring bara ring. Jag vill!