Skidor-det bästa som finns

papi och jag drar mot kallare breddgrader. Vi ses i trysil ;)
(kan man bli mer instabil?)
Ja ska gört bättre i år!

skolan blir sverige

En vaktmästare gör sig uppmärksam om mitt idrottsintresse. Min "karriär"/framgång inom skolidrotten tog fart. Inte tackade man nej till att skippa lektioner och leda idrott och dessutom sitta i samma styrelse som Han i nian. Ung och dum har man en gång vart men det finns ju inget ont som inte har nå gott med sig. Och se bara nu. Min tid inom skolidrottens värld har fortsatt och jag blev också intagen i Västmanlandsskolidrotts förbund. Med dessa meriter jobbade jag mig in i Rudbecks IF där jag efter två år avgått och min tid på skolan är över. Just nu gäller VSIF med mycket fokus på ELIT lägret och mitt ansvar som distriktansvarig för Skoljoggen. Känns konstigt hur jag som 18-åring kunde få det ansvaret. Det är ju ett ganska stort projekt det där med skoljoggen och det ligger ju faktiskt flera hundra skolor i detta län som man ska stå till tjänst. Men också häftigt att se vad man kan åstadkomma. Bara man vill. Dags för ännu ett år som distriktansvarig och en kick-off väntar i maj. Men innan dess, då väntar det kanske största klivet jag någonsin kan ta inom detta, klivet upp till Svenska Skolidrotts Förbundet. På årsmöteshelgen i Luleå väntar intervju och presentation. Skulle vara riktigt häftigt och en saftig merit. Men som sagt är jag aktuell och krigar om en plats som hela sveriges befolkning har rätt till. Jag hoppas mina meriter räcker till. Och jag menar.. SSIF:s jacka har jag ju redan :) Det ska bli spännande att se. VI hoppas på Luuuule!

Halvt kollapsad. Somnade i sängen en repa när jag kom hem. Nu pluggar jag förbryllat inför två prov i morrn, yawn! Känner mig hängig och lite halvt sjuk men låtsas som ingenting. Det är lovets närmande som håller mig vid liv, eller i allafall i skolan.
100-dagars närmar sig...då sjunger vi studentsången, för första gången på riktigt.
Ciao readers!

Jag - värd ett träd eller två

Nu dimper det ner en tjock fet katalog var och varannan dag. Och då vart det underdrift med bara en. Tänk att dom skickar ut såna mängder av kataloger som ligger på flera hundra sidor styck till VARJE elev som anmält sitt intresse. Helt otroligt och rätt så sjukt tycker jag. Det är ju ganska så fascinerande vilken konkurrens det är nuförtiden mellan högskolorna och universiteten. Varendaste en som har tänkt att plugga är livsvikig för dom, att man ska välja just deras stad. Själv känner jag att många många är ganska så lika och ingen riktigt "proffs-sticker-ut". Jag har ännu en gång blivit förvirrad och går mig själv på nerverna. Hittade en intressant vidareutbildning i Växsjö idag - specialutformatsjuksköterskeprogram inriktning operationsvård. Det klingade alldeles utmärkt i mina öron men den är ju inte förän jag pluggat grund 3 år + jobbat 1 år.
Ni börjar bli vana vid det här snacket, men snart blir det nog någon slags klarhet :)

Grattis Nathalie på 22-årsdagen får vi nog lägga till. Var på kalas där nu i kväll, köpte henne en locktång.. .den enda hon inte hade. Så hörochhäpna nu har hon 6 prylar till håret, galning!
Fullspäckad vecka med möte,provx2, läxor, träning men sen .....då jädrar är det lov :D

Vägarnas val

Vilken väg bär jag på nu? När tar den slut? Kommer den att ta slut? Hur många vägar finns det att välja? Vart leder dem? Vilken är den rätta? Ska man välja en stor eller liten väg?
Den enda frågan jag kan svara, bekräfta och hålla med om är att man ska gå sin egen väg. Det är svårt, man tänker på mycket runtomkring. Vad alla andra ska göra, närhet till alla osv. De bästa förutsättningar för en själv ska ju absolut spela mest roll och förmodligen gör de nog också det. Jag kommer att välja rätt väg, för eller senare. Den kan bli krokigare än jag kanske trott... men allt kan inte gå som på räls. Den krokigare, oftast den lägre, är också oftast roligare att köra, varför skulle den inte vara roligare att följa och leva?
Jag intalar mig själv; det kommer bli bra!

080605- Jag längtar som bara den. Det bubblar i mig bara jag tänker på all lycka jag kommer ha inom mig när jag står där på vagnen och ropar "DET ÄR ÖVER NU" Jag kommer se tillbaka på en tid, en riktigt rolig tid, men den tiden kommer vara över, och en period i mitt liv. Visst kommer de kännas omtumlande efter, men endå lärorikt. Jag ska se tillbaka på denna tid fram till 5 juni, med ett leende på läpparna.

Se upp på vägarna, för jävlar snart kommer jag!
Det är över nu....

Another week has come and gone away

Då har vi än en gång kommit fram till ett veckoslut då en vecka vi ska lägga bakom oss. Tiden tickar neråt. Snart är det sportlov, påsklov... alla klämdagar och helt plötsligt är det "vi har bara festen kvar, festen kvar, festen kvar-tider" Det känns sjukt. Det är verkligen vår tur nu.

ALLA är mer eller mindre sjuka. Det känns trist tycker jag. Har väl klarat mig hyffsat eftersom jag varken är frisk eller sjuk. Kruxet då är väl att det pågår under en längre period. Därmed har det varit en lugn helg med mycket mys med syskona och även en visitation hos småkussarna Ruth&Astrid. Dom är bara för söta och mysiga dom två.

Och så var det de där med den där j*dra Ipoden, eller om det är itunes som strular. Den har snott alldeles för många timmar av min dyrbara tid denna vecka (:P)...till ingen nytta. Men man får vara glad att man har snillen i släkten som kan sånt. Ja menar..själv har jag heltidstjänst på att bara hjälpa mamma&pappa med tekniska problem, hur ska jag då hinna med mina egna?

Jag tog mig i kragen och gick faktiskt och klippte mig i fredags, weeiii! Hon undra faktiskt va fan jag hade gjort med det, hehe! Men nu är allt slitet bortklippt och värmeskydd + sillidroppar inhandlande så jävlar va snygg jag ska bli,haha! Blir nog kanske en liten färgning framåt våren sen också :)
Jaaaha gott folk, våren närmar sig. Det gillar vi stroooooongt!

Spara eller spola

Nu är det sådär mycket i huvudet igen. Man bara tänker och funderar om vart annat. Varför finns det så himla mycket? Allt som hänt, allt man minns, allt som är nu, allt som ska hända snart och allt man ska hinna med innan livet är över. När man väl börjat tänka är det som att gräva ner sig i en liten grop. Det är bara en massa funderingar och frågor som man inte har något svar till. För varje grej jag tänker på blir det tyngre att andas. Jag vill inte men samtidigt är det ett måste. Man kan inte gå runt med ett stort mysterium inuti sig, allt måste lösa sig på något sätt, vilket det gör för eller senare.
Gamla saker man skrivit, gamla kort, gamla konversationer, gamla sms som man spar på sig. Spara eller spola? Kan det verkligen vara bra att spara på sånt tjaffs tänker man men samtidigt är det just de grejerna som påminner en om allt som hänt, allt man vart med om, alla man träffat och allt man upplevt.
"Jag sparar på allting, även på dagar, då allt inte va perfekt" som Daniel Lindström skulle sagt. Men fan, man ska inte lura sig och bara på sånt som är bra. För livet är inte alltid bra, tyvärr. Men alltid lär vi oss nått. Det finns inget ont som inte har nått gott med sig som man brukar säga.
Nu låter jag kanske deppad här men jag är bara förundrad,förvirrad,fundersam.
Spara på sånt man bara vill tillbaka till, jag vet inte ja.
Allt kan repareras och komma tillbaka men aldrig kan något bli som förr.

Alla som finns runtomkring
Jag är så rädd för att tiderna ska förändas. Jag är inte redo än, inte nu. Man gråter ju nästan bara man tänker på det. Det är såna här svackor man får vara beredd på fram till 5 juni. Men efter kommer nått jag längtar till, jag vet ju det, det kommer bli bra. Det är ju det... vad är det som sparas och vad är det som spolas? Behöver jag dokumentera allt nu för att det kommer vara ett kapitel i mitt liv som jag sen ser tillbaka på? Förmodligen. Jag vill att det föralltid ska vara nu.Kapitel. Hela livet består av kapitel till en stor stor bok. Men vissa kapitel vill man bara ska fortsätta för alltid.

Nathalie - du är mer än guld värd. Jag önskar det fanns en knapp som jämt kunde ta mig omedelbart till dig så fort jag tryckte på den. Vad allt skulle vara så mycket bättre då.

Noll energi

Det var nå helt otroligt vad kraftlös man kan känna sig.
Spinning tidigt i morse. Jag och 3 tappra själar till, varav en var ledaren, haha! Va väl pigg sisådär 2 timmar efter det sen börja man sacka ihop. Morsan ligger nerbäddad och jag vet att flera andra också gör det, samtidigt kan jag medge att jag heller inte är topp100 inte. SÄMST! Mami har iaf åkt på en riktig dänga med dåligt blodtryck-feber-hosta och vatten i lungorna :(
Jag ska nog krypa ner i min säng nu och hoppas på bättre tider.
Ge mig vååååååren nu med massa glada och lyckliga människor :)
Såg outsiders nu ikväll. Det finns nog ingen hejd på vad som visas på tv längre och vad man kan syssla med. Förra veckan ponyplay och nu - fittmålare! Vad hände med läkare-lärare-bilmekaniker-kassör lixom?! Vi är påväg nånstans dit ingen vet.
Apropå det närmar sig framtidsmötet. Man börjar bli lite nervös inför att verkligen få fram sina mål, ambitioner och önskemål. Det vore väl underbart att få fram dom men samtidigt skrämmande. Jag vet inte heller vart jag är påväg.
Och för er som undrar och jag skrämde upp (mest mig själv då)... he´s alive.

FARSAN PÅ YOUTUBE; http://uk.youtube.com/watch?v=uuyEiuhxKGM

Tillbaka till vardagen

Igår samlade familjen ihop sig efter allt födelsedagsfirande med kalas och fester. Vi beställde bord på den italienska restaurangen Limone, nya favoriten vill jag lova! God mat och trevligt sällskap :) Sen blev det efterrätt hemma hos Nathalie och Henrik som numera bor tillsammans. Fan storesyrran han kammat in ännu mer vuxenpoäng den rackarn. Tack för en super trevlig kväll la familia.
Vi har ju fått huuuur mycket snö som helst sen igår. Lätt över 2 dm. Så jag var ute och skotta lite och tog en promenad i den pulsande snön. Rätt mysigt om man har nordpols-jackan på sig. Sen blev det kurering med myskläder och VÄRLDENS tråkigaste historiabok,uscha! Men ett phonecall från en vän som jag inte sett på 2 månader lös upp min übertråkiga pluggdag eftersom vi skulle ses men UPP SOM EN SOL, NER SOM EN PANNKAKA blev det. Jag fattar fortfarande inte vad som hände. Hoppas inte tåget körde på honom iaf :/ En sak som är säker, det är att mobilbatteriet svek, OCH dog. (;))
I stället fick jag både historian och loggboken gjord så det va ju nyttigt och bra även om jag hellre tagit en mysig fika i snöfyllda Västerås. Men det kommer fler gånger, och tyvärr fler historia uppgifter.
Tillbaka till vardagen i morrn. Spinning 08.15 innan skolan,pjuh!