Operation - check

Jag och christian befann oss på sjukhuset 07.30.
Direkt in och träffa doktorn. Han bläddra i sina papper och muttra för sig själv. Hmm förmodligen inflammation i gallblåsa OCH bukspottkörtelinflammation.. hmm muttra han vidare. Det kan bli komplicerat. Sen kliver hans något försenade kollega in. Han utbyter några latinska ord med henne och säger att det kan bli komplicerat och förberedelse för öppen operation. Jag sväljer hårt. Kort därefter kliver jag ut ur rummet. Möter Christians oroande blick när han reser sig från stolen. Jag får inte vara kvar här Bea, jag måste gå på en gång säger dom. Tårarna rann kramarna och pussarna alldeles för få. Sjuksköterskan klappa mig på axeln, det kommer gå bra. Jag berättar att dom bara drog ur sig att det KAN bli öppen operation, hon vidhåller att det var osmart. En kram och en puss till hinner vi med innan jag ska gå och klä på mig operationskläder, känner mig ensammast i världen. Sen kommer narkos sjuksköterskan och berättar hur allt går till. Hur jag ligger, nålar, vad dom sprutar in, små klisterlappar över hela brösten för att kontrollera att jag mår bra, klämma på fingret, syrgasmask innan. Tårarna rinner igen, Det känns inte bra. Jag torkar och torkar medan jag hör hennes lugnande ord om att det man tänker på precis innan följer med en i drömmarna. Det går snabbt och jag ligger på operationsbordet. Pratar med dom, dom berättar allt dom gör. Sen får jag andas syrgas, det är tungt. Mår lite smått illa efter första dosen i kanylen. Dom säger att jag bara är nervös. Jag tänker skitsamma och trycker masken allt hårdare över munnen. Nu tar vi första dosen sömnmedel säger dom. Jag tittar på klockan som sitter på väggen, tänker på Christian som jag sist kommer ihåg honom, klipper med ögonen. Hör deras röster men förstår inte vad som säger. Du kommer sova så gott är det sista jag minns. Efter det hör jag som sagt deras röster men sen är bara allting svart. Kl 11.50 vaknar jag upp på ett ställe jag inte har någon aning om hur jag kom dit. Allt känns bra, jag har mycket sömn kvar i mig, sover vidare. Sen kommer dom och säger att allt går bra. Berättar om snitt, visar stenarna och mäter blodtryck var 15de minut, jobbigt när man vill sova. Jag får prata med christian i telefon, minns knappt vad jag sa. Sov vidare, sköterskorna försökte få liv i mig, lite att dricka osv. Sen sover jag, dom vill få i mig fika, jag somnar med mackan halvvägs mot munnen. Hon är lite tagen säger dom till min syster som kommer förbi. Som förövrigt höll på att gå förbi min säng för att hon inte kände igen mig. Sen får jag hjälp att gå på toa, fattade inte hur det skulle gå till men det gick. Sista grejen på check-listan var att byta kläder, HERREGUD! Men jag kom väl hem och möttes av familj och vänner <3
Resten tar vi en annan dag!