Jag faller tillbaka. Tillbaka till då ingenting var bra, då jag var skit och inte dög till någonting. Det känns som jag faller tillbaka. Allt jävla jobb och skit, som den här jäävla bloggen har neggat sig över i 6 månader, det börjar allvarligt bli en kris nu. Det handlar inte om att jag är en sömntuta längre, det handlar om hur faaaan jag ska kunna jobba 8-16 5 dagar/ vecka. Jag vet helt ärligt inte om jag klarar det. Jag har kunnat göra precis som jag vill i 6 månader, förstår du hur länge det är?! Nej, det är det som stör mig. Ingen, ingen som inte trängs i samma skor som jag kan säga "jag vet hur det känns" eller dyliknande "ryck-upp-dig"- fraser. Jag är verkligen sjukt less. Att inte känna sig behövd till någonting, ingen saknar dig när än du går upp på morgonen, förmiddagen, dagen. Frågan "vad ska du göra i morrn då?" skär som den vassaste kniven genom mitt hjärta och min själ.
Och när man känner att man är tillbaka på ruta ett då. Då jag = en skit (typ), så säger en människa jag älskar att jag är finast i världen, tankarna bara fumlar i mitt huvud, jag får inte ihop pusselbitarna. Varför är skillnaden så stor, för stor för att förstå, på hur du & jag ser på samma person. Jag hör vad du säger, men jag finner inget vettigt svar. Jag vågar inte tro på vad du säger, aldrig. Det är konstigt att vara älskad, jag måste säga att det är helt fantastiskt. Men som sagt är det jobbigt med motsägelsefulla tankar när tankarna om en själv ligger på NOLL.
Jag snackar bara en massa skit här, eller skriver. Jag är helt enkelt jävligt less på mig själv, och då menar jag bara mig själv. Helgen är min räddning, då känner jag mig som vilken som helst, då kan jag också sova till 11 utan att känna att jag sovit bort ännu en dag, då kan jag stanna inne och göra mest ingenting då gårdagens festbravader har satt sina spår.
I morrn är det måndag, IGEN! som jag längtat.
Jag ska leva i en dröm fram till fredag. Om att dom faktiskt kommer ringa och säga att jag är kallad till en intervju,till ett jobb jag verkligen vill ha. Ett jobb som kommer ge oss 2 fantastiska månader. Det är min kortsiktiga dröm just nu. Det vore väl fan om den slog in. Jag skulle va SÅÅ glad
söndag 8 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
men gumman då :(
Skicka en kommentar