Ett helt nytt liv

Upplevelserna är många, och nya. Frågorna är många, och svåra. Känslorna är många, och tuffa. Tänkte liksom att jag skulle ha använt min blogg för att se tillbaka på den första tiden. Jag antar att jag ser tillbaks med andra ögon om nått år eller så och småler åt lite smådumma beatrice 20 år. Hur ska jag sammanfatta den senaste tiden, den nya tiden. Vardagen är helt ny, miljön är ny, vännerna är nya, systemen är nya och framför allt krävs ett helt nytt ansvar och en grymt organiserad person. Jag vet inte om jag är beredd men visst fan är jag påväg mot mitt mål. Resan kommer bli lång, jag vet. Men rolig och också tråkig.
Jag är förvirrad. Är rädd för att satsa. Är rädd för att misslyckas, för att missförstå och inte räcka till. Tårarna är många, jag känner mig liten, typ minst i världen. Aldrig att jag trodde såhär. Det är i allafall grymt att vara sambo. Vet inte vart jag hade tagit vägen i en ensam lägenhet på ynka 30 kvm när tårarna bara sprutar.
Intalar mig själv att jag är fjantig och småskämtar lite om att det känns som man vill lägga sig ner och bara gråta. Hemligheten? Det är precis det jag gör. Men jag håller ut, jag krigar varje dag och fokuserar på en vecka i taget. Men böckerna till veckan efter, hur ska dom hinna beställas7 fås tag på innan det är försent. För man sitter inte som ett "?" utan bok. Inte nu, inte längre.
I morrn är jag ledig.. eller jag menar , jag har inga lektioner. Ska skriva en kort uppsats, läsa lite mer inför seminarie och kika på nästa veckas upplägg, hjälp! Wish me luck!
I helgen kommer Nathalie & Henrik, grymt kul!
Saknar familjen ooooerhört! Varendaste en, på sitt sätt. Jag uppskattar att ni ringer, även om jag är mitt uppe i allt. Ring bara ring. Jag vill!