Tider

Syrran har mer eller mindre flyttat in hos sin grabb så lägenheten den står tom och dammar igen. Eller fram till att jag bosatte mig där tors-sön. Nu är jag hemma en repa men drar förmodligen tillbaka dit. Man får ju passa på, inte varje dag man bor ett stenkast från skolan och snart har hon lämnat över den till någon annan.
Var på mössmöte här i veckan som vart. Nu är vi bara några dagar ifrån mössprovningen då beställningen ska göras. Första inhandlingen inför 5 juni.
Två kurser och även ämnen är avslutade. NO more Engelska eller Biologi, båda B-kurserna är över och det kommer ingen nästa. Som ni hör närmar vi oss student -08a och det känns helt sjukt.
Man blir lite smått rädd, eller imponerad av sig själv. Jag har ställt mig i min första bostadskö. Namnet är Örebro och jag måste ha kammat in minst en vuxenpoäng. Jag känner att jag behöver bort härifrån, till nånstans där det inte är för stort, men heller inte för litet. Nånstans där resan hem inte är alldeles för lång, nånstans där hyran inte kräver hela CSN-lånet, nånstans där jag kan tillbringa mina iaf 3 studieår. Örebro ligger högt på listan men jag hinner säkert ångra mig många gånger om och kanske dyker nått helt annat upp. Söka, det ska jag iallafall göra.
Det finns en känsla som har satt sig i många, en känsla som inte borde finnas nu. Kanske är det året som gör det, kanske inte. Vi har haft en snudd på första vårdag i dag och jag hoppas att den kommer skyndande för det verkar behövas. Många tunga huvuden syns och ibland hänger även mitt blytungt.
Varför gör man inte det man vet är bäst för sig själv? Och varför finns alltid hoppet och rädslan för något där?!