Jag hade öga för världens bästa

Dagen började som en vanlig Onsdag. Fiska upp Christian på stationen och sen dra till gymmet i drygt en timme för att köra lite bänkpress etc. Sen handlade vi och hyrde en film. Åkte hem och chillade framför tvn helt utslagna. Sen gick vi upp på mitt rum vid 14-14.30 typ och gick ner igen vid 20-tiden när resten av familjen hade vart hemma ett bra tag. Vi pratade och pratade och timmarna bara försvann ur våra händer. Vi älskar att bara vara, bara göra ingenting och bara känna närheten av varann. Men igår var något speciellt och vi växte nog ihop med ännu ett stygn. Det kändes verkligen bra - speciellt och som ett steg i rätt riktning.
Jag fick höra såå fina ord som gick mig rätt in i hjärtat. Jag som har så svårt att ta emot komplimanger och helst bara skjuter ifrån mig dem. Det kom en snabb smärta - som om någon stack in sin hand i mitt hjärta och la dem små orden där för att stanna för alltid. Då kom det några tårar måste jag erkänna - fan vad bölig jag har blivit alltså, helt otroligt! Jag tar nog igen det där förlorade året utan en enda glädje eller sorg tår :P
Det har vart så mycket känslor på senaste. Och såklart vrider och vänder man på ALLT och analyserar och ifrågasätter allt. Finner man inget svar så hittar man gärna på ett negativt laddat svar själv, sån är jag! Idag känns allt SÅÅÅ mycket bättre och jag uppskattar allt allt allt vi har! Jag längtar redan till en underbar helg med min Christian!
Du är verkligen världens finaste människa Christian!