Om jag bara kunde få vara sådär lycklig hela tiden. Som när jag är med dig. Då finns nämligen bara du & jag. Men nu är jag hemma igen, tillbaka till mitt vanliga liv där allt inte är så perfekt som det borde vara, som jag vill att det ska vara. När jag vakna idag ville jag nog mest gräva ner mig i en grop och dö. Mest för att halsen tog kol på mig, så jag har med andra ord inte gjort många knop idag. Det har snö/regnat hela dagen och nu faller mörkret igen och det är sådär dötrökigt grått ute, FYFAN säger jag bara. Jag antar att jag börjar blir as less på denna vinter och det eviga mörkret som följer en vart man än går. Jag suktar efter solen, efter våren och den där helt underbara vårgarderoben som jag på nått sätt ska få ihop pengar till. Jag har sackat ihop den här tiden här hemma. Jag är inte alls på tå och alltid på språng som jag alltid brukar vara. Och det mår jag verkligen inte bra av. Jag är ju ingen jätte funderare sådär och allra minst vill jag fundera över mina egna bekymmer. Men jag vet ju det, innerst inne, att jag faktiskt borde vara mycket gladare än vad jag är nu. Det borde inte vara såhär!
Just nu drömmer jag om att vara stört rik, men att jag ändå ville och kunde jobba preciiiis när jag ville, att jag var ledig varje sekund jag kunde få vara med Honom, att vi skulle få världens bästa sommar tillsammans och att allt bara var hur bra som helst.
There is no pink clouds :( 
Oss, eller? Vi är oslagbara
och jag älskar Dig så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar